En andra gång begav jag mig till metro för att pröva lyckan efter att ha blivit dissad tidigare.
Denna gång som nått som kallades ”blablabla assisstent” eller nått liknande, vilket kändes coolt. Assistent är sånt som alla sötnosar i filmer är.
Så jag satte på mig städade kläder, köpte en varm oboy på pressbyrån på vägen dit, tog en metro-tidning för att uppdateras... och började tänka till.
My god, ”sales assistent...” tänk om de innebär att dela ut tidningar? Jag har inte råd å säga nej men det blir ja tvungen till om det är det.
Så, jag kom dit och hamnade i ett rum med ett par andra som sökt arbetet och bara det att man satt alla i samma rum fick mig att inse hur oseriöst det var.
Förra gången jag varit på intervju för en skrivarsak så hade det iallafall vart en och en och en tre-stegs inervju.
”Är det här ett tidningsutdelarjobb?” frågade jag försiktigt så dom alla började skratta.
”Nej, ett chefsjobb.” log arbetsgivaren
”åh, tur” pustade jag ut fast då skrattade dom högre.
”Ja Erika, det är ett tidningsjobb.” hånade arbetsgivaren.
Onödigt och barnsligt att lura mig sådär.

Aja, så här satt vi och till min förskräckelse var det som tidningsutdelare! Åhnej, alla visste om det för alla smörade nöjt in sig hos den där arbetsgivaren, Peter tror jag han hette. En kostymnisse i medelåldern.
Så ”är ni nöjda?” log han nöjt och alla nickade med, alla ville ha jobbet. ALLA utom jag.
Så frågade han någon sonja ”så hur vill du göra?” hon log och sa ”jag vill absolut ha det”
Så riktade han blicket emot mig och alla andra gjrode det samma.
Så kom frågan till mig. ”Så Erika, hur vill du göra?” Jag kollade mig runt, rynkade pannan och log lite besvärat.
”Faktum är....” började jag och reste mig upp. ”..att jag bara vill gå härifrån.” så kollade jag mig runt en gång till och dom alla såg chockade ut, utom Peter som log och sa att det var lugnt, han trodde ändå inte jag hade potensialen att bli en bra tidningsutdelare.
WTF? som att det är krävande!

Jag gick därifrån och slängde iväg min varma oboy mugg. Sparkade också stött på den innan jag begav mig hemåt återigen misslyckad.
Ett tredje försök blir det inte, nu får dom klara sig utan mig

Av Erika Edina