Varför vill jag inte gå upp på morgonen?
Jo, det vill du nog inte veta men här ska jag berätta det.
Varje dag vaknar jag av att min hund har bajsat på mattan. Well, det är inte det främsta.
Jag möts varje dag av helkroppsspegeln som visat att min vikt börjar luta åt det överflödiga. Eller den har redan gjort och jag fortsätter ta en skopa hasselnötssmör varje morgon, trevar efter bullar, efter allt jag kan komma åt, vill inte äta mat. Vill bara äta tjockt fast jag VILL inte snälla jag VILL inte bli tjock jag vill vill vill inte. Det klär inte min figur.
Men jag gör det.
Men nej, det var inte den riktiga anledningen fastän den är ett stort bidrag.
Varje morgon slår tanken mig hur misslyckad jag är.
jag är 18 år och har inte åstakommit ett skit. Hur stavas ens åstakommit? I dont know.
Jag jobbar inte, går inte i skolan, skriver på mina patetiska böcker som aldrig kommer sälja och gör min äckliga musik som ingen hör ändå.
”Erika din röst är så bra använd den å sjung för oss! sjung sjung du är så bra jag får gåshud” FUCK IT. Jag har ingen röst egentligen, jag gör till den!
Å mina låttexter är patetiska och way to lika varandra!
Okej nån mer kreativ ambition.. mitt gitarrspelande! Well jaa ja e musikalisk, kan hitta dom flesta låtarna men när jag bara plinkar å de låter bra så hittar ja inte det igen på gitarren, å den enda gången de låter bra är när jag plinkar bara!
Sy? okej lets face it! Jag är skitkass på att sy. Klänningarna jag syr gör sig bra på bild men i verkligheten är dom opassande å jävligt ihoplappade å ugly.
Hmm ja Erika nån MER kreativ ambition? Nej. Eller juste ja e ju sååå konstnärlig FUCK IT.
Jag bara leker det.
Men shit, jag är hemsk. mamma sliter och jobbar för att jag ska få pracka på mig allt jag inte kan betala för och aa, vad är det?
Alla 14 djur jag prackat på mig å lovar att det är det sista varje gång men nu vill jag ha fler! Massa fler. Men hon betalar maten å allt sånt.
Å juste ”den klänningen är sååå fin” ja men visst, köp den, låt mamma betala!
Jag är mitt största hatobjekt.
Mamma krigar för att jag ska må bra men allt jag säger till henne är hur dåååligt jag mår hur jag haaatar mig själv. hon krigar för nothing! Å vems fel? MITT!
Get a fucking grip.
Cigatterna, juste nämde jag det? Jag ska ju röka också! såklart, men mamma ska ju betala jaaaa MMM precis. Men fortsätt du Erika.
Å psykologen? ja juste de E JU SÅ JÄVLA SYND OM MIG! jag måste ju dit ååå stackars mig ja e såå stark å tror på sån jävla inre styrka men va är det? JAG ÄR EN LÖGN. å vart me om såå mycket fuck it alla har varit me om såå mycket. Fast olika saker. 70 kronor i timmen för nothing.
Jag är den mest dyraste å misslyckade personen på samma gång.
Å hårförlängningen som hon ska lägga massa pengar på som ändå ingen ser för ja sitter å ruttnar här ute på landet tillsammans me mina patetiska kreativa ambitioner å mina stackars djur som jag är värdelös på att sköta. Jupp så är det.
”ååå den här boken är klar nu ska ja bli författare” men FUCK IT också vem fan vill läsa om en beverly å en stackars zigenarpojke? well alla mina nära å kära som ja gett den till vill inte ens läsa den.
SÅ ALLA NI SOM SÄGER TILL MIG HUR BRA OCH STARK Å SPECIELL JAG ÄR sluta gör det, för jag är inte det.
Jag är precis som er.
Å de är inte speciellt å sitta hemma å ruttna å skriva misslyckade böcker.
Inte fint nånstans. Inte heller smart som många säger att jag är.
Glöm mig, försök inte va som mig ni kommer gå down down down å bli lika jäkla menlösa å patetiska som jag.
Av Erika Edina