I dagarna efter stormen

-

Datum: 20070120
Reporter: Malin Trommels-Lind

Stormen kom, den förstörde och försvann lika snabbt igen. Vad var det som hände egentligen, och varför?

Idag, snart en vecka efter den stora storm som skakade hela Västsverige, ser man tydligt förödelsen den lämnade efter sig. Att det var den värsta stormen sedan Gudrun drog fram för två år sedan, är det ingen som säger något emot. Överallt ligger träd omkullvälta, takpannor pryder gatorna och luften är märkbart lättare. När man går längs gatorna får man känslan av att någonting inte står rätt till, men ofta kan man inte sätta fingret på vad.
 Men ändå har det mesta synliga redan städats upp. Vägarna är fria, de flesta har fått tillbaka sin el och ute passerar människor som vanligt. Det är på baksidorna som allt är undangömt.

På den lilla lekplatsen i Kortedala, som ligger precis vid en stor träddunge, ligger fortfarande grenar och trängs med delar av tak från garaget. Längs spårvagnsspåret på väg in till stan från Bergsjön har träd rasat som dominobrickor, hela rader ligger platt längs marken.
 I Kullavik, Kungsbacka, är havet än en gång lugnt och tyst. I söndags sköljde vågor på upp till två meter upp över klipporna och drog med sig allt som fanns. Saltvatten trängde in i el-centralen och slog ut all elektricitet.
 I Kungsbacka föll taket till den nya ishallen ihop och spred isolering över ett stort område. Skräckslagna evakuerades barnen och deras föräldrar.
 Bland alla markägare med skogar blev Sven en käpp i hjulet för affärerna. Efter att precis ha lyckats röja upp efter Gudrun, som inte var nådig mot träden, får de ytterligare en storm på halsen.
 Tre personer fick sätta livet till, efter att ha blivit träffade av nedfallande träd av olika slag.
 Linus Källström, 19, kunde ha blivit en till, om han bara gått ut någon sekund tidigare. Han hade precis kommit utanför dörren, vid sin lägenhet, och lyssnade på musik. Efter ett par steg hörde han ett högt brakande bakom sig och hoppade till. När han vände sig om blev han överraskat uppmärksammad på att där, bara någon meter bakom honom, låg en gigantisk tall. Han blev chockad och överraskad, men inte speciellt rädd. Han trotsade stormen för att spela paintball.

-Det finns inget på denna jord förutom galna dinosaurier, köttätande zombies eller svårare former av död som skulle stoppa mig från att spela.

Detta är facit för stormen som norrmännen döpte till Sven, och som svenska metereologer kallar januaristormen 2007.
 Överallt finns olika funderingar angående varför vi fick först Gudrun, och sedan Sven över oss.
 Anna-Karin Hjällberg, 42, är en av dem som funderar mycket. Hon är rädd att både Sven och Gudrun är produkter skapade av växthuseffekten. Hon anser att det är människors slarv och brist på ansvarstagande det sista århundradet som har lett till en natur som inte längre orkar ta hand om oss, att den är för svag för att orka hålla ordning på sig själv. Hon tror att hur mycket vi än försöker miljöanpassa vårat samhälle har det redan gått för långt.

- Vi har stormarna i Sverige, allt fler jordbävningar och översvämningar jorden runt, för att inte glömma tsunamin för två år sedan. Vi kan inte göra någonting ogjort genom att plötsligt ta hand om naturen. Vi kan bara köpa mer tid.

Att det skulle vara något religiöst med i bilden viftar hon undan med en fnysning. Från hennes synvinkel sett har det aldrig funnits, och kommer heller aldrig att finnas, något eller någon som kan styra över naturen.

-Det är nu man får välja, antingen gör man något, eller så struntar man i problemet.

Många har tröttnat på det eviga pratet om växthuseffekten och väljer att istället tro att detta bara nästa steg som jorden tar, som jorden alltid har tagit. ”Klimatet har alltid gått upp och ner genom årtusenden” är ett vanligt argument.

Vad man än tror så är det ren fakta. Naturen har slagit ovanligt hårt och ovanligt ofta de senaste åren.